En annan berättelse om integration

För ett decennium sedan genomgick Sverige ett paradigmskifte. Inbördeskriget härjade i Syrien och Irak låg i ruiner efter USA:s och Storbritanniens invasion, följt av etnoreligiösa konflikter.

Statsministrarna Fredrik Reinfeldt (M) uppmanade svenskarna att öppna sina hjärtan för människor på flykt från krigets fasor, och Stefan Löfven (S) krävde att EU inte skulle bygga några murar. Mellan 2013 och toppåret 2015 sökte omkring 300 000 personer asyl i Sverige. Sedan slog pendeln om. Successivt gick Sverige från att ha några av EU:s mest generösa migrationsregler till att ha bland de stramaste.

På bara några decennier har Sveriges befolkning genomgått en omfattande demografisk förändring. Sedan millennieskiftet har antalet utrikes födda ökat från omkring 1 miljon till 2,2 miljoner människor. Hälften av dem kommer från länder som präglats av krig och konflikt. Sverige är också det OECD-land som tagit emot flest flyktingar per capita.

Drygt en fjärdedel av befolkningen är född utanför Sverige, eller har föräldrar som är det. Hur dessa människor etablerar sig och blir en del av samhället är en fråga som påverkar både deras egna livsvillkor och Sveriges framtida utveckling och ekonomi.

Integrationen går bättre

Integration är ett mångfasetterat begrepp. En central dimension handlar om hur väl personer med utländsk bakgrund utbildar sig och kommer i arbete. Andelen arbetslösa bland utrikes födda är 12,2 procent, jämfört med 3,6 procent bland inrikes födda, enligt SCB:s siffror för januari 2026.

Men utanförskapet har också en annan dimension: människor som står helt utanför arbetsmarknaden utan att vare sig studera eller aktivt söka jobb. Där ser statistiken i stort sett likadan ut som för arbetslösheten. Drygt var åttonde vuxen utrikesfödd är på papperet sysslolös, enligt en rapport från stiftelsen Kunskapsverket. Totalt handlar det om omkring 350 000 utlandsfödda personer utan arbete.

Men även om utanförskapet är stort har gapet minskat, visar rapporten. De senaste 20 åren har sysselsättningen ökat snabbare bland utrikes födda än i befolkningen som helhet. Utvecklingen har däremot inte gått lika snabbt som invandringen, varför det totala antalet utrikes födda utan arbete är betydligt högre i dag än för 20 år sedan.

Enligt Olof Åslund, professor i nationalekonomi och föreståndare vid Institutet för migrationsforskning vid Uppsala universitet, finns det skäl att vara optimistisk när det gäller integrationen på arbetsmarknaden.

– Mycket av diskussionen har präglats av segregation och kriminalitet och kopplingen till migration – allvarliga samhällsproblem. Men tittar vi på arbetsmarknaden så ser det faktiskt ut som att det går åt andra hållet. Det finns fortfarande stora gap, men det går snabbare och snabbare för flyktingar att komma i arbete.

Den stora frågan är hur personer med svaga språkkunskaper, begränsade nätverk och erfarenheter samt utbildningar som inte är anpassade till den svenska arbetsmarknaden ska kunna konkurrera om jobben. Ett förslag har varit att skapa fler så kallade enkla jobb, med lägre löner och lägre trösklar till arbetsmarknaden, exempelvis tillfälliga anställningar och gigjobb.

– Kan man genom att sänka anställningskostnaderna för arbetsgivare förbättra möjligheterna för grupper som har en mer marginell ställning? Och där pekar väl de allra flesta analyser som jag har sett på att man kan förvänta sig en viss ökad sysselsättning, säger Olof Åslund.

Den osvenska modellen

Delvis tack vare en växande sektor av visstidsanställningar, deltidsarbete och andra så kallade icke-standardjobb har sysselsättningen bland invandrare ökat under de senaste 15 åren. Det visar en ny studie av Andreas Bergh och Martin Nordin, båda docenter vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning.

– En orsak till att den här debatten är lite snårig är att vi var dåliga på integration för 20 år sedan. Men i termer av sysselsättning så har utlandsfödda kommit i kapp. Inte helt, men gapet till svenskars sysselsättning har minskat, säger Andreas Bergh.

Andreas Bergh och Martin Nordin har studerat invandrartäta områden och sett att sysselsättningen har ökat i takt med att antalet icke-standardjobb har vuxit. Samtidigt har sådana jobb blivit alltmer koncentrerade till dessa områden.

– Och det finns en hel del som tyder på att de här enkla jobben har tillkommit för att det finns en koncentration av viss typ av arbetskraft i de här områdena.

Men samtidigt som sysselsättningen har ökat i invandrartäta områden har inkomsterna halkat efter jämfört med utvecklingen i övriga samhället. Jobben är lågavlönade och ofta når arbetstiden inte upp till heltid. Därmed räcker inkomsterna inte alltid för att göra personerna självförsörjande. Trots det ser Andreas Bergh utvecklingen som i grunden positiv:

– För 20 år sedan var kritiken att invandrare inte hade några jobb över huvud taget. Då kan man välja att se det som vi gör: att det är ett litet steg framåt att fler nu har vikariat och gigjobb och tillfälliga anställningar.

Forskarna har också tittat bortom de invandrartäta områdena och följt individer som har invandrat till Sverige, oavsett var de bor. Resultaten visar att invandrare även har tagit igen i inkomstutveckling. De flesta gör klassresor och lämnar utanförskapsområden i takt med att inkomsterna stiger.

– När vi tittar på invandrare som helhet i hela Sverige ser vi både sysselsättning och inkomster som ökar. Så de närmar sig svenskar även generellt, säger Andreas Bergh.

Språngbräda eller återvändsgränd?

Forskarna vet ännu inte om de enkla jobben blir en slutstation i karriären eller om de fungerar som en inkörsport till en bredare arbetsmarknad med fler möjligheter och högre inkomster.

– Vi vet inte riktigt i vilken utsträckning de sedan rör sig vidare till studier och till andra delar av arbetsmarknaden, eller om personerna fastnar i att köra för Foodora. Fastnar de i sådana icke-standardjobb under väldigt lång tid så kanske det är nästan lika illa som att fastna i arbetslöshet, säger Andreas Bergh men tillägger:

– Jag tror fortfarande att det är bättre att ha ett jobb som är vitt och lagligt än att fastna i arbetslöshet och svartjobb.

Att gigjobb kan bidra till sysselsättningen framstår som rimligt, enligt Olof Åslund.

– Anställningsförhållandena för gigjobbare är ofta otydliga, och många arbetar i praktiken som egenföretagare. Det innebär en relativt låg risk för företagen. På det sättet är det inte så konstigt att det höjer sysselsättningen, säger han och fortsätter:

– Sedan är frågan: Är det här någonting som innebär en språngbräda in?

Huruvida ett gigjobb ses som en merit beror på om den jobbsökande har utländsk bakgrund eller inte, berättar Olof Åslund och hänvisar till en studie där forskare skickade ut fiktiva jobbansökningar.

– För dem med svensk bakgrund var sannolikheten att få ett positivt svar lägst för dem som varit arbetslösa, något högre för gigjobbare och högst för dem som haft ett traditionellt servicejobb.

– Men tittar man då på dem som hade utländsk bakgrund, alltså de fejkade personerna med utländsk bakgrund, då såg man ingen sådan trappa. Att det inte spelade någon roll om man var arbetslös eller tog de här enkla påhuggen innebär att vi har ett problem med hur arbetsmarknaden fungerar, säger han.

Samtidigt som Sverige har nästan 9 procents arbetslöshet råder det stor brist på utbildad arbetskraft, påpekar både Andreas Bergh och Olof Åslund.

– Det är klart att om vi nu ser jättestora rekryteringsbehov både i privat och offentlig sektor så borde de här två problemen – eller utmaningarna, beroende på hur man ser det – också kunna vara varandras lösningar, säger Olof Åslund.

På längre sikt avgörs både arbetskraftsbristen och utanförskapet av hur väl utbildningssystemet lyckas rusta kommande generationer, påpekar han.

– Det vill säga hur stor andel av de unga som kommer ut och har en rimligt bra grund att stå på. Det kommer att vara väldigt avgörande för vad vi ser på sikt.

Den avgörande skolstarten

Sociologiprofessorerna Carina Mood och Jan O. Jonsson vid Stockholms universitet har under lång tid följt stora grupper av unga med utländsk bakgrund för att studera hur det går för dem i skolan och i det tidiga vuxenlivet. I stora drag går det både bättre och sämre för dem jämfört med ungdomar med svensk bakgrund.

– De är överrepresenterade i toppen av utbildningsfördelningen. Alltså, de skaffar oftare högskoleutbildning. Men de är också överrepresenterade i botten. Det vill säga, de är överrepresenterade i den grupp som inte ens har en gymnasieutbildning, säger Carina Mood.

Oavsett förutsättningar finns det, enligt Carina Moods forskning, en tydlig tendens bland ungdomar med utländsk bakgrund att satsa högre i förhållande till sina förutsättningar.

– I genomsnitt har unga med utländsk bakgrund svagare betyg i grundskolan. Men de kompenserar för det genom att välja mer ambitiösa och högaspirerande program på gymnasiet och högskolan. Och det gäller både killar och tjejer.

Tjejer med utländsk bakgrund klarar sig som grupp till och med bättre än svenska tjejer. Sämre går det för killarna.

– Killar med utländsk bakgrund har en överrepresentation i botten och vi ser en kvarstående nackdel även när de är i tidiga vuxenåren. Det finns lite för många killar som inte klarar gymnasiet.

En avgörande faktor för hur väl unga integreras är hur gamla de var när de kom till Sverige.

– De som är födda i Sverige med utrikes födda föräldrar, eller som har invandrat tidigt, ungefär före skolstart, klarar sig riktigt bra.

– För dem som har invandrat senare, efter skolstart, och framför allt när de är 11, 12 eller 13 år, är det mycket tuffare. Det hänger ihop med att de måste klara grundskolan på kort tid och samtidigt sätta sig in i ett nytt språk.

Även för dem som kommit senare i livet går det att komma i kapp. Det krävs mer tid och andra typer av riktade insatser. Vilka insatser som fungerar är ännu inte fastslaget, och enligt Carina Mood behövs fler strukturerade utvärderingar för att ta reda på det.

– Sverige har ett öppet utbildningssystem som ger det utrymmet, med bland annat komvux och möjlighet att gå kvar längre i gymnasiet. Det är särskilt viktigt för unga med utländsk bakgrund, och när de får mer tid minskar gapet tydligt.

Men även om utbildning och arbetsmarknad är en viktig del av integrationen så är det långt ifrån hela bilden. Att en person utbildar sig och får ett jobb innebär inte automatiskt att integrationen lyckas i andra avseenden.

– Man kan förstås se integrationen i utbildning och arbetsmarknad som ett självändamål. Men jag skulle nog inte se dem som nyckel till någonting annat nödvändigtvis, säger Carina Mood.

Carina Mood och hennes kolleger utgår från fyra dimensioner när de studerar integration: den strukturella, som handlar om utbildning, jobb och boende; den sociala, som rör relationer och fördomar mellan grupper; den kulturella, som handlar om identitet och värderingar; och slutligen adaptation, där sådant som hälsa och kriminalitet ingår.

– Hittills har vi sett att de här dimensionerna är ganska frikopplade från varandra. Att vara strukturellt integrerad och ha en bra position på arbetsmarknaden korrelerar inte särskilt starkt med att vara socialt och kulturellt integrerad, säger hon och fortsätter:

– Vi har grupper som är väldigt strukturellt integrerade, men som ändå lever i helt olika världar när det gäller attityder och värderingar.